Det osynliga bandet mellan mor och son!

Publicerat: 26 februari, 2010 i Tankar och funderingar
Etiketter:, ,

Underlig känsla det är att säga emot människor med enorm erfarenhet inom sina yrken så  som läkare när dom ger råd och alternativ. När jag känner innerst inne att jag har rätt och vet att det inte kommer att fungera. När instinkten  säger något helt annat. Till en början så vågade jag inte riktigt lita  på den  men med tiden så vet jag att den ofta är 100%  rätt.

Har en specifik händelse i minnet när jag tänker på detta. Vi låg på sjukhuset i Uppsala. Det var en utav dom dagarna är livet hängde på en skör tråd och tårarna var en stor del av varje dygn. Neo hade lämnat sin kuvös och låg på mitt bröst när jag plötsligt fick en känsla som inte var av det behagliga slaget, gick som en rysning genom hela kroppen.  Visste inte riktigt hur jag skulle reagera eller hantera den. Men den sa åt mig att nått inte var  som det skulle. Neos andning började bli tung och vi sade till sköterskorna som lyssnade på hans lungor och enligt dom så lät allt bra. Men jag kände  att nått inte var som det skulle, nått var annorlunda, vi sa till igen och även denna gång lät allt bra.

Efter en liten stund så blev mina farhågor alldeles för sanna. Neos andning kraschade,syremättningen var nere på 1%. Just den siffran på skärmen, de ögonblicket, är insvetsat för evigt. Det blev akut och människor strömmade in på salen för att hjälpa våran son.Det visade sig senare att respirator tuben gradvis hade glidit upp och Neo fick kämpa med andningen på egen hand. Han kämpade tills han inte orkade mer.

Det var den gången som jag trodde att vi skulle förlora honom. Jag orkade inte se utan lämnade avdelningen, satte mig på toaletten och höll på att svimma. Jag orkade inte hantera alla känslor länge. Så liten som jag kände mig då har jag aldrig gjort och kommer med stor säkerhet aldrig göra. Då var det som jag fick uppleva den för första gången, mammainstinkten. Jag förstod det inte just då utan det kom senare efter fler liknande situationer. Jag fick uppleva det osynliga bandet mellan mor och son. En inbyggd förbindelse.

Jag lär känna mig själv och lär mig att lita på  instinkten som jag trodde bara var något påhitt men nu vet jag att den existerar i verkligheten och jag litar på den mer än någonsin…

Advertisements
kommentarer
  1. sara skriver:

    Ucsh vad hemskt.

  2. Sandrah skriver:

    Då skriver så fint så jag snyftar ju nästan här.. men usch vad hemsk händelse!!

  3. Amelita- mamma till Gabriel skriver:

    Hej Marie! Måste skriva till dig att din berättelse bokstavligen fick mig att gråta. Vi käner varandra inte så bra, men jag har sett dig och Neo på Öppna förskolan, och vi har Sandrah som gemensam vän/bekant. Vad som fick mig att leta efter din blogg är just nyfikenheten om Neo och hans resa genom livet. Jag jobbar numera som assistanskoordinator på Passal i Kristinehamn, (har tidigare jobbat som LSS-handläggare), och har hela denna vecka försökt att hjälpa en mamma och hennes 2,5 år son som har en cp-skada, att ansöka om assistans. Har läst en hel den fakta om funktionshindret men din berättelse gav verkligen en levande bild. Är du nyfiken på det här med assistans så får du gärna tag kontakt med mig så berättar jag lite mer. Ser gärna fram emot din nästa inlägg.
    MVH Amelita Eggert

  4. Du har talang att kunna utrycka dig och skriva rakt in i hjärtat på människor!
    Vilken otäck händelse för lilla Neo, tänkt vad han måste kämpat den stunden.

    Jag vet inte vad det är för fel på bilen. Ingen vet det. De tror på Volvo här i stan att det är nått tekniskt haveri i nån av alla sladdar som finns i bilen. Eller så är det nån databox som är trasig. Vi får snart veta hoppas jag!

  5. nej de gjorde hon inte 4 timmar efter bf dagen slut

  6. Skalmans mamma skriver:

    Så fint du skriver om något så fruktansvärt. Och du har så rätt, visst finns det där, bandet mellan mamma och barn. Jag har också så väl känt när något varit fel.
    Det gäller att strida ibland, men vet man att något är fel med sitt barn så gör man vad som helst!

  7. men 1 datum får du ju bara ta haha

  8. Marie skriver:

    Just nu lottar jag ut en bärsele på min blogg för barn mellan 1-5 år. Tävla du med. Kram

  9. Mie skriver:

    Hej. Det var otroligt länge sedan jag hörde av mig. Har tänkt på er dock. Livet här har varit så uppochned att jag inte längre vet var mina fötter är. Nästa helg flyttar vi – åt varsitt håll.

    Vilken superfin blogg du har fixat! Jättesnygg och väldigt bra innehåll. Själv har jag inte haft riktigt energi att skriva. Det kommer att bli bättre sedan.

    Krama Neo från oss.

  10. Smulgubbe skriver:

    Intuition och ett band till sitt barn som inte går att förklara. Jag kände på mig att något var på gång dagarna innan Tekla föddes också. Men jag lyssnade inte.

    Vad fin ny blogg du har. Ska genast lägga till den i bloggrollen.

  11. vi kollade på halva trubbel paradiset

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s