Förundrad

Publicerat: 28 maj, 2010 i Minnen/känslor
Etiketter:,

Tio fingrar och tio tår. Stora ögon som tittar finurligt på mig. Att du, som var så liten som en myra, skulle bli såhär stor, det kunde jag aldrig riktigt tro. Den framtiden var som en dröm, en suck av längtan bara.

Men vi har tagit oss ända hit. Genom de bra dagarna, de mindre bara och de jättedåliga, huller och buller, en åt gången. Vackrast i världen ligger du är och klunkar ljudligt. Nu ser jag så tydligt att det var hit vi skulle. Om jag bara kunde ha sett det då. Då hade resan varit mig mindre mödosam.

Bulliga kinder, rultiga armar, fyra rader fetveck på låren. I natt tänker jag bara glada tankar, förundrad över min lycka, över den otroliga nåd som visats mig. Jag ska vara evigt tacksam över att du stannade här hos mig.

Du vänder dig åt andra hållet och somnar i samma ögonblick. God natt, min älskling, sov så gott.

Tina Wiman Tagen ur ”kontakt”)

Advertisements
kommentarer
  1. Du är verkligen en beundrandsvärd mamma!!

  2. Heidi skriver:

    Otroligt gripande text! Ha en trevlig helg! Kram kram

  3. Sandrah skriver:

    Vilken fin text!

  4. susanne skriver:

    underbart,, så lite så fin.. vilka minnen.. *gråt*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s