Operation nr 3 på mindre än 2 månader

Publicerat: 8 september, 2010 i Hydrocefalus, Läkarbesök/undersökningar
Etiketter:,

Min första syn på fredag morgon när jag kom in till Neos rum var att sängen var blöt, stora blöta pölar som jag först trodde var dregel. Han var blöt i bakhuvudet och jag torkade och torkade men det blev aldrig torrt. Efter den vanliga inhaleringen på morgon så vart det en liten blöt pöl bakom honom och det var då jag förstod. Magen vände sig ut och in, en känsla jag upplevt allt för många gånger under dessa 2 månader. Neos operations sår hade börjar läcka hjärnvätska (likvor). Vi försökte i första hand ringa Salgrenska men inget svar så vi ringde sjukvårdsupplysningen får att få en snabb tid i Karlstad. Så det var bara att åka igen. Det som skiljde sig denna gång jämfört med de andra var att Neo mådde precis som vanligt vilket lugnade mig lite grann. Men man tänkte direkt på infektionsrisken och hjärnhinneinflammation.

Kom till Karlstad som tog oss på allvar men allt gick så oerhört segt  de kunde speedat på det hela lite. Blev 2 röntgen igen ,ingen sövning krävdes bara lite lugnande,  allt såg ut som det skulle så Göteborg som är experterna sa att det skulle sättas några extra stygn för att hålla ihop såret. Vilket gjordes 01:30 på lördag. Han sövdes i min famn och stygnen sattes, dock tog uppvaknandet längre än vad de brukar då förkylningsastman och krupp hosta ställde till det lite och extra syrgas krävdes en stund.

Såret var torrt ca 15 timmar efter de så vi trodde att nu vänder det och det kom tårar av glädje och lättnad. Men sen började det läcka igen, allt rasade igen, trotts åtgärderna i karlstad och Göteborg ville att vi skulle åka dit så det vart ambulans till Salgrenska. Träffade en kirurg direkt som var jättebra och Neo skulle få första lediga operationstid.

Han sövdes i mitt knä. Tryggast för honom men jag bryter ihop inombords varje gång. När han ser sig omkring med rädda ögon. Han förstår.Tittar sen upp på mig säger ”mamma” och sen blir han lelös och ögonen rullar bakåt. Jag måste hålla mig samman ,jag måste orka. Jag intalar mig själv varje gång att det är för hans bästa samtidigt som jag bara vill ta honom och springa därifrån.

Operationen tog ca 1 timme och allt gick bra. Shunten fungerade som den skulle men  den läckte så det tätades noga med någon vävnad och såret syddes tightare + att shunt trycket ställdes ner till 1,0 för att minska på trycket. Han återhämtade sig oerhört fort så det blev knappt 2 timmar på intensiven innan vi fick komma tillbaka till avdelningen där det blev vak över natten.  Han vart lite orolig under natten så jag lade mig i hans säng sen sov vi till morgonen då vi blev överflyttade till vårat egna rum vilket var skönt. Han återhämtning var väldigt snabb. På morgonen efter operationen drog han sig upp mot sängens sidor och skulle dansa. Min kropp fullkomligt värkte att underbar glädje.

Vi försökte fördriva dagarna så gott det går på ett sjukhus. Lekterapin, promenader i de evighetslånga sjukhus korridorerna. Neo börjar förstå mer och han visar starkt att han inte gillar sjukhus. Så fort vi ska in på vårat rum blir han så ledsen för han vet att han blir instängd.

På tisdagen blev de ambulans tillbaka till Karlstad igen och vi övernattade där en natt och idag fick vi åka hem. Som vi har längtar och som samma gång som sist så sken Neo upp som en sol när han insåg att han kommit hem.

Kändes som man inte ens hann ladda på batterierna sen förra gången innan det drog i gång igen. Just nu är vi väldigt trötta på de flesta plan. Bara njuta av den underbara vardagen att få städa, sätta på en tvättmaskin eller leka med prinsen. Vardagen är helt fantastisk. Tyvärr sitter klumpen kvar över att det ska hända nått igen.

Hur mycket ska en liten människa behöva utstå? Han är en kämpe utan dess like och jag förundras över hans enorma styrka. Får alltid ordtorka när jag ska beskriva den. Trodde först att  det var mitt bristfälliga ordförråd men det finns helt enkelt inga ord som räcker till…

kommentarer
  1. ❤ Han är något att vara stolt över !! & er med! Superduper människor. Kram ❤

  2. zandra skriver:

    Åh sitter här med tårar i ögonen. Tycker att det är så hemskt att ni ska behöva gå igenom en himla massa hela tiden. Tack och lov så gick allt bra denna gången också.
    Kan förstå att ni njuter av den lugna vardagen…
    Massa kramar till er ❤

  3. Josefin skriver:

    Man blir helt tårögd när man läser vad ni får gå igenom. Hoppas ni får njuta av vardagen nu!

  4. hoppas verkligen ni slipper mer nu!! Kramar

  5. ♥ Nina ♥ skriver:

    Men kära ni vad ni får utstå en massa. Men det sägs ju att upplevelser formar en som människa. Ni är ena STARKA människor alla tre! Sitter här med tårar i ögonen, kan inte ens sätta mig in i er situation, det måste vara så himla tungt!

    Hoppas nu att ni får stanna hemma må bra och bara leva livet! KRAMAR i mängder!

  6. Ja, vad säger man.. Har inte heller så många ord, men känner så med er… Och skickar massor med kramar

  7. Sandrah skriver:

    Men fungerade shunten som den skulle om den läckte? Det ska den väl inte göra? Tur iaf att allt gick så bra som det skulle. Nu hoppas jag verkligen ni slipper sånt här på hur länge som helst. Massa kramar till er!! 🙂 ❤

  8. StinaB skriver:

    Jag vet att du inte har något annat val, men jag tycker att du är otroligt stark som orkar med alla bakslag hela tiden!

    Jag hoppas att ni nu kan få lite lugn och ro i eran familj, det är ni värda!

  9. Carro skriver:

    Fina Neo-kämpen!! Hoppas Ni får vara hemma nu i er vardag och leva som ni brukar göra. Ni är fantastiska som kämpar på så. Kram

  10. vännen då :/ hoppas han mår bättre nu :/ många varma kramar från mig och Liam

  11. Skalmans mamma skriver:

    Finaste finaste Neo. Vilken oerhörd kämpe du är!!
    Så skönt att du mår bättre, men nu får det verkligen vara NOG!!
    Stor kram till er

  12. malin skriver:

    Men vad jobbigt för finaste lilla neo och er så klart!!!
    Hur mycket ska ni behöva gå igenom? 😦
    All styrka till er! KRAM<3<3<3

  13. Elin / evert på bdb skriver:

    Det är helt galet hur mycket jag ser upp till dig och Neos pappa. Så himla starka och modiga ni måste vara! beundrar er verkligen. För att inte tala om lilla Neo! En superhjälte vid 3 års ålder! Eller redan som nyfödd. Jag vill bara krama er så hårt när jag läser det du skriver. Lilla killen, när ska det vara bra? Håller tummarna för att det inte ska komma några fler bakslag nu utan att ni ska få ha kvar sköna vardagen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s