112

Publicerat: 27 februari, 2011 i Läkarbesök/undersökningar
Etiketter:, ,

Hela familjen hade precis kommit hem från vår handlingstripp i fredags eftermiddag då en ambulans med sirener passerade stora vägen en bit från vårt hus. Tanken kom att jag hoppas innerligt att vi aldrig mer behöver åka ambulans, aldrig någonsin mer. Vissa tankar etsar sig fast lite extra och denna är en utav dem. Inte visste jag då att 30 minuter senare skulle vi ringa 112. De tre känsloladdade akuta siffrorna. Jag vet att det kanske låter lite patetiskt men ibland känns det som livet jävlas med en avsiktligt. För att gång på gång sätta en på prov. Men jag jag kan säga att vi kommer aldrig någonsin ge upp. De orden finns inte ens i våran ordlista. Vi kämpar för dig vårat hjärta tills våra sista hjärtslag.

Neo fick nått slags anfall. Jag målade snabbt upp hjärnröntgen, nedsövning. operation och Göteborg i mitt huvud. Inga förvarningar, ingenting. Allt har varit som vanligt och nätterna har till och med varit bättre än på riktigt länge. Hela nätters sömn för oss alla i nästan en vecka. Han började tugga och det bara fortsatte så vi trodde att han mådde illa. Men sen kom tandgnissling och han blev till viss del okontaktbar. Svarade inte på tilltal och vart lite skakig men var vaken. Men till en början så ”försvann” han inte. Utan han klarade av att gå osv men det kändes som det bara gjordes på rutin eller hur man ska förklara det. Han vart även väldigt blek och efter så vart han så trött. Han bara försvann på nån sekund och då överdriver jag inte. Har aldrig sett han så trött förut. Vi fick ruska honom för att hålla honom vaken för vi visste inte om det var bra att han somnade. Jag bar omkring på en tung och varm klump i min famn som jag frenetiskt försökte få till att inte somna ifrån mig. Andades ganska tungt. Tony ringde 112. Ambulansen kom fort och de gjorde  rutin undersökning. Kollade pupiller, syremättnaden i blodet och blodtryck allt såg bara bra ut så där var det inga konstigheter.

Vid den tiden började han komma tillbaka något men i ambulansen tvär slocknade han igen. Vi fick med jämna mellanrum peta på honom för att se att han reagerade. De försökte sätta en nål för säkerhetsskull om det skulle behövas ge nått läkemedel. Vid stickningen (som misslyckades i vanlig  ordning) vaknade han till och blev jätteledsen. Efter de så började han bli mer sig själv och frågade efter mamma och pappa, visade vart lampan var osv. Vi kom till barnakuten och så fort vi kom in där blev Neo så ledsen. Han känner igen omgivningar bättre och bättre och ville verkligen inte vara där. Då visste jag att han började bli sitt vanliga jag igen.

När man känner igen nästan alla läkare och när ambulanspersonalen känner igen en så känns så blir man så otroligt ledsen. Det är inte så här det ska vara. Läkaren kom och frågade lite frågor( hade denna läkare en gång i somras). Han trodde inte att det var shunten för hade det varit den så hade han inte återhämtat sig utan att det snarare hade blir värre. Vi fick aldrig nått bra svar på vad det kunde ha berott på. Jag vet inte men jag börjar ställa in mig på att det är epilepsi. Det hände nått liknande i somras fast då var det mycket värre. Då vi först trodde att det var ett anfall men visade sig vara shunten. Men jag funderar på om det var shunt felet i sig som triggade fram ett anfall. Tankarna är många och svaren är lika med noll. Sen i somras till nu så har vi inte upplevt eller sett nått utöver hans vanliga mönster. Ett EEG är beställt för att mäta hjärnaktiviteten. Blir nog av om några veckor. På ett sätt känns det skönt att man kanske kan få svar och andra sidan fullkomlig skräck över vad det kommer att visa. Har hoppats så innerligt att Neo skulle få slippa detta men oddsen är emot honom som de alltid är.

Inte heller kunde vi förutse under hela förloppet  att senare på kvällen skulle Neo ta gå rekord (utan stöd) och med råge. Efter ambulansfärd till gå rekord. Behöver jag ens skriva hur magisk han är?

kommentarer
  1. Ida/Trolltoka skriver:

    Han är helt otrolig Neo!

  2. Men usch vad hemskt och du har inte hört av dig till mig om detta! :O Lilla plutten då! Men han är ju helt tokigt duktig som kan gå så mycket själv nu. Hejja Neo! 🙂

  3. Therese skriver:

    UNDERBARA NEO ♥♥♥ Får ont i hjärtat när jag får höra hur han får kämpa.. STOR KRAM TILL ER ALLA ♥

  4. Skalmans mamma skriver:

    Lilla Neo! Vilken kämpe han är! Inte alla som orkar med gångrekord efter anfall och ambulans….
    Hoppas att det inte är epilepsi, men samtidigt finns det ju bra mediciner.
    Kram till er

  5. Men oj, lilla Neo. Han är tapper!!
    Riktig fajter!!

  6. USch vad tråkigt och obehagligt när sånt händer. Hoppas hoppas n slipper det igen. Vad kul att han går 😀 DUKTIGT

  7. Malin skriver:

    usch och fy, ännu en pärs för er alla .
    Kram från oss

  8. malin skriver:

    All styrka och kärlek till er!!!<3

  9. Zandra skriver:

    Åh fyyyyy! När ska allt deta få ta slut? Så obehagligt och tack och lov att han mår bra igen. Tycker att det är fruktansvärt att ni inte kan få svar på vad detta var för nått ”anfall”, skit obehagligt ju!
    Ni är så starka gumman, finns inga jag beundrar som er <3. Dukiga lilla killen som slog rekord också ❤

  10. Emelie skriver:

    Fruktansvärt=( Men han är en fighter=)

  11. malin skriver:

    Tack snälla du 🙂 nöjd med bordet!

  12. Elin skriver:

    Usch så otäckt, fruktansvärt, obehagligt. Vilken tur att det avslutades med rekord! Kram till er!

    /Elin o Molls

  13. Men fy! Förstår verkligen din rädsla1, har bara fått ringa 112 en gång med Leo, och hoppas aldrig jag får göra det igen!
    Kan du inte ringa dom i Göteborg, i fall den kan trigga igång anfall?
    När vi var hos läkaren en dag sa dom till oss ”ja nu har träffat alla läkare här ju.” hum jo ja?
    Vad skoj att han avslutade med rekord, och sover bra om nätterna.

    Jag gav 1000kr för vagnen 😮 med liggdel, sittdel, parasol och regnskydd!

  14. Lena skriver:

    Usch vad otäckt!! Tänkte när jag läste att det lät precis som ett ep anfall som du sen skrev längre ner om.. Men att det aldrig tar slut för er och bara kommer nya saker hela tiden.. Ep anfall är något jag tycker är riktigt otäckt.. fy.. Men hoppas ni får svar iaf för det är ju trots allt bättre än ovisshet.. Sen kanske han har en lindrig form av epilepsi med man ska ju inte måla fan på väggen på en gång.. Kämpa på!!

  15. Johanna skriver:

    Vilken kille han är! Härligt Neo!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s