Handkirurg, sjukgymnast och läkarbesök.

Hunnit avverka 3 besök på barn habiliteringen. Handkirurgen var först ut. Ingen botox kommer behövas eftersom Neo inte är stel eller har ingen spasticitet i vänster hand. Vi ska försöka träna och locka så gott det går men det märks att han mer och mer försöker använda den även om rörelserna är helt kontrollerade. Detta är nått som tiden får avgöra men han kommer inte kunna avända den handen fullt ut vilket i inte riktigt räknat med heller. Men skönt att slippa botox.

Sjukgymnasten var imponerad över hur duktig Neo är på att gå och fort har det gått. Nu är prio 1 att försöka få honom att ställa sig upp själv. Det var på g ett tag men nu känns det som han glömt bort sen är vi nog även lite för snabba med att hjälpa honom när han säger till men nu ska det bli ändring på det. Inväntar fortfarande skenorna och de nya skorna. Hoppas de kanske dyker upp denna vecka.

Läkarbesöket gick också bra. Det var vi själva som bad om ett för att säga vad vi tycker och tänker. Vi ville veta mer om Neos hjärnblödning men det var svårt att eftersom Neos hjärnblödning är så stor och omfattande så kan man inte riktigt säga hur framtiden kommer bli. Vi vet att han kommer ha svårigheter hela livet och behöva kämpa miljontals gånger mer än andra men att ändå få höra det av en läkare skär så djupt i hjärtat. Fick hålla igen tårarna. Det är inte bara en sak som drabbas utan det är nästa allt. Men han motbevisar oss varje gång- han är en kämpe. Men ibland blir livet så påtagligt, inte så ofta längre men det kan komma i vissa perioder.

Just nu känns det som allt är borta. Livsgläden, lyckan … allt….