Boken som är fylld med minnen!

Publicerat: 23 juli, 2011 i Framsteg, Minnen/känslor, Mirakel sker varje dag, Prematur

När jag var liten så hade min mamma en sån där bok ni vet där man fyller i barnets framsteg och olika speciella händelser som första födelsedagen och första julaftonen. Brukade plocka fram den ibland och kika igenom den. En knallrosa bok med en liten tecknad flicka på framsidan. Se  bilder när jag var nyfödd och bilder allt eftersom åren gick. Så otroligt roligt att ha kvar som minne efter sin barndom som passerade alldeles för fort innan det komplicerade vuxenlivet tog plats.

När jag väntade Neo så var bland de första jag köpte just en sån bok för att fylla i och senare ta fram när han hade blivit äldre för att visa, för att ha som minne. Jag valde noggrant ut den boken som jag tyckte var finast och bäst. Sen var det bara att vänta tills bebben kom för att få fylla den med massa historiska datum.

Sen kom dagen då vårat liv vändes upp och ned. Istället för att börja fylla i den hemma som man i vanliga fall gör så fick boken följa med till neontalavdelningen. Den hade sin plats brevid kuvösen under hela våran sjukhusvistelse. Boken fylldes inte i med de där självklara datumen utan i våran värld så var det bla dagen då respiratorn försvann och sidan ”Mina första resa” fylldes i med en helikopter färd till akademiska sjukhuset i uppsala för bättre vård. Från födseln och tills man får komma hem som i vanliga fall brukar vara några dagar fylldes i som 4½ månad. Kommer så väl ihåg när jag satt och fyllde i orden, ibland med massa tårar och ibland med det största leende.

Månaderna gick och vi fick komma hem. Kommer fortfarande ihåg bilden vi tog när vi äntligen fick åka hem. Bilen full med packning och sen en liten neo som satt gömd bakom alla väskor. Otroligt så mycket packning man samlat på sig under 4 ½ månad. Kommer ihåg den dagen så klart än idag och kommer nog alltid göra.

Vi kom hem, datumet för första leendet fylldes i. Efter ytterligare en tid första födelsedagen som var en riktigt milstolpe, första tanden och när jag kunde sitta själv. Sakta men säkert så fylldes det i sidor som vi inte visste till en början skulle stå tomma eller ej. Vi visste inte ens till en början om boken skulle komma till användning. Vikten och längden ökade och födelsedagarna knatade förbi i en rasande takt.

Ett bland alla historiska datum  fyllde vi i strax innan 4 års dagen. Dagen han började gå! Jag kollar igenom boken med minnen ganska  ofta och märker allt eftersom åren går så ändras orden och meningarnas känslor. Nu fylls de i med lycka, ren och skär lycka. Då var det vi tar timme för timme sen dag och dag som senare blev veckor och månder. Nu har vi kommit ändå till sidan med 4 års dagen. Det känns helt obeskrivbart från starten ut i världen, ovisheten, liv och död, att vi har nått den sidan. Det är magiskt, det är obeskrivbart. Den visar vilken hjälte och kämpe han är. Jag klamrar mig inte stenhårt fast vid den men den har fått en betydligt större innebörd än vad jag trodde den skulle få!

Några timmar gammal

Neo på sin 4 års dag! Jag kan än idag inte riktigt förstå att det är samma kille på bilden ovan.

kommentarer
  1. malin skriver:

    Blir alldeles varm av lycka när jag läser dina underbara ord om din mirakelkille<3
    Ryser å sitter med ett leende på läpparna!

  2. Åhh jag blir helt tårögd här hemma!

  3. Sara skriver:

    Hej Marie!
    Det här är första gången jag någonsin lämnar en kommentar i någons blogg (förutom mina systrars), men jag vill verkligen att du ska veta hur mycket du har berört mig. Jag halkade in på din blogg för ett par dagar sedan när jag googlade något så vardagligt som ”inneskor + förskolan”, och jag fastnade direkt. De senaste dagarna har jag suttit som klistrad framför datorn på kvällarna och läst och läst (både den här och din gamla blogg). Jag har förälskat mig fullständigt i er lilla underbara Neo! Jag har blivit rörd till både skratt och tårar (även glädjetårar) när jag följt din vackra beskrivning av Neo. Min dotter föddes tillväxthämmad i vecka 30, och jag blir extra rörd av att läsa er berättelse då vi också har fått leva med den plågsamma ovissheten av att inte veta vilka men hon kommer få (vill inte gå in mer på det här). Jag känner även så väl igen lyckan och tacksamheten för att vår älskling fick leva, att vi får se henne utvecklas och stoltheten över vilken otrolig kämpe vi har. Jag ser med spänning fram emot att fortsätta läsa om er lille kämpe! Du verkar vara en underbar mamma och det är en glädje att få ta del av dina tankar.
    Varma hälsningar, Sara

  4. Nanna skriver:

    Du skriver så himla fint om ert numer ganska stora mirakel. Fantastiskt vilka resor de gjort våra barn. Det är så stort att det inte går att greppa. Varma sommarkramar från oss!❤

  5. Sara östling skriver:

    Finns inga ord. Han är en sådan kämpe. Jag kom ihåg för fyra årsedan när vi hälsade på Sandrah.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s