Världens minsta baby!

Publicerat: 12 december, 2011 i Prematur

”Världens minsta baby”

Ja vad säger man?  Neo var oerhört lite när han vägde 650 gr som allra minst. Dessa små gram som denna tjej vägde kan jag inte ens föreställa mig. Sen att hon verkar helt frisk känns ännu mer otroligt!

kommentarer
  1. lotta skriver:

    Hej! Jag kikade in här via Sandrah- mamma till tvillingar och jag har en dotter Tilda som är född med en dubbelsidig tot LKG, hon är 5 år idag och ska op i vår för 4:e gången! Låter kanske fånigt men din blogg kändes så bra för du har upplevt detta med LKG, samt CP och min syster födde sin första dotter 23 aug och pga en barnmorska som inte gjorde sitt jobb korrekt drabbades dottern av syrebrist och till följd av den en CP skada om du vill så får du gärna läsa hennes blogg?! http://www.savannah.bloggo.nu är adressen till hennes blogg// Kommer att följa denna blogg med stort intresse! //KRAM Lotta

  2. Hej!! Shit alltså det är helt obegripligt att hon klarat sig så bra som det verkar.. var ju inte större än en fluglort när hon föddes :S

  3. Lotta skriver:

    Hej! Tack för ditt inlägg i min blogg! Såg att du besökt syrran med!🙂 Min Tilda ska göra op nr 4 som är läpp plastik, hon har gjort mjuka o hårda gommen och läpp och näs adaption tidigare! Vad gäller syrran så var det hennes barnmorska som inte agerade i tid Savannah fick syrebrist vid förlossningen!// ha det gott så länge! Kram Lotta

  4. Elin skriver:

    SV; Tack för kommentaren🙂
    Jag har faktiskt vart inne en del på din blogg tidigare och har beundrat er, med väldigt lite kunskap om sjuka barn (jobbar till vanligt på dagis och har stor erfarenhet om barn men detta är något HELT annat) jag har alltid sagt att JAG aldrig skulle klara av att sköta om ett sjukt barn , att jag skulle bli en dålig mamma till ett sjukt barn, men herregud, har inte för en sekund tänkt den tanken sen William kom…
    Nee, de som inte upplevt något sådant kan inte ens föreställa sig hur det är, att känna den största kärlek och lycka samtidigt som man känner frustration , ilska och sorg..

    Mvh Elin

  5. Elin skriver:

    Förstår precis vad du menar.. Det sa många sjuksköterskor här också, att de störde sig
    På de som kom in med ett barn med lite lågt blodsocker när de hade såna barn som William på rummet!

    Känner också mycket irritation på olika situationer, det värsta är väl att vi har människor i vår närhet som gnäller över småsaker eller ännu värre tycker så otroligt synd om sig själva utan att ens försöka göra nåt åt problemen o det kan jag bli så förbannad över! Men försöker att inte dem min energi utan hellre rosa de som ,precis som du säger, ser livet med andra ögon nu, det är ju också dom vi kommer vilja vara tillsammans med, så de som ägnar sin dyrbara tid på fjant kan göra det utan oss!

  6. Elin skriver:

    Ja maten är super jobbig verkligen, men nu provar vi att ge han mat var fjärde timma så han får lite mer tid på dagen att vara vaken o få bestämma själv om han vill sova eller ej. Vi LÄNGTAR verkligen tills de sätter in knapp! Hade eran lille ont efter dr satte in den?

    Jasså ni har också haft sugproblem…? Är så synd om dem när det ligger där mitt i mellan o irriterar:/ Har neo lärt sig svälja eller lärt sig göra sig av med slemmet? Kan han äta själv nu? Får han isåfall något i sonden? (nu vart det tusen frågor🙂 o du behöver inte svara på dom ifall du inte vill:) )

  7. Elin skriver:

    Tack för alla svar🙂
    Usch, ja men då vet vi vad vi kan förvänta oss.. Stackars små liv! Men här lyssnar iaf (NÄSTAN) alla på oss o de har aldrig låtit honom ha ont om man kan ha gett något för det, det har mer vart att ibland så har vi bett om att de aka vänta en timme innan de gett lugnande för o se om det kunde hjälpt med mamma&pappa🙂

    Ja tänk, det är inte vara att våra hjärtan får spendera sin första tid i livet på sjukhus med massa jobbiga undersökningar o Provtagningar mm utan det är livslångt, kommer för alltid va någonting som är jobbigare för dem än för ett friskt barn… MEN de har ju bevisat flera ggr om att de vill leva, s vi som föräldra får ju bara se till att de får det bäst möjligt mellan allt det jobbiga🙂

    Hoppas ni får ett bra avslut på detta år o en fin början på nästan🙂 varma kramar

  8. Emelie Hjerth skriver:

    Hej Marie!
    Jag kom till din blogg när jag googlade ståskal för att visa en vän vad ett ståskal är för något. Jag är så glad att jag har hittat hit. Jag jobbar på ett fritids för ungdomar med olika typer av hjärnskador och diagnoser inom kommunens LSS. Jag har många gånger funderat på hur livet ser ut ur föräldrarnas perspekttiv och jag inser nu att jag skulle googlat tidigare. Tack för att du delar med dig av er vardag. Hälsar Emelie Ps. Gott nytt år!

  9. zasata skriver:

    Tittar in och önskar er gott nytt år

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s