Idag är jag i v 30, (29+0). Kan ni förstå? För det gör verkligen inte jag. Att jag kommit ända hit. Ofattbart och helt underbart. Lyckan att få höra bebisens hjärtslag som jag aldrig hann göra med Neo och de låg på ca 145. Har inga krämpor alls eller ja börjar få ont i ryggen eller en misstänkt ischias nerv som kommer i kläm om jag gått mer än vanligt annars mår jag prima. vågen står nog nu på ca 10 kg + sen inskrivningen, järnvärdet 121, blodsocker bra och likaså blodtryck. Tillväxten på magen följer kurvan precis som den ska.
Fortsatt sjukskriven 100% och alla extra koller har visat ett oförändrat läge vilket känns underbart. Nu har de trappat ner till extra koll varannan vecka vilket i detta läge känns helt okay för mig. För varje vecka som går så njuter jag lite mer och slappnar av lite mer men klart alla jobbiga tankar finns fortfarande i bakhuvudet, men de gör sig inte lika påminda som de gjorde för några veckor sedan.
Det är full rulle där inne och det är helt obeskrivbart att känna bebben buffa omkring. Håller min tidsrytm bra och låter mig sova om nätterna förutom att jag måste springa upp och kissa stup i kvarten. Är så nyfiken på vad det är för en liten krabbat där inne men nu dröjer det inte så länge innan vi får träffa dig ♥
v 30 (29+0)
Från en prematurmammas hjärta. 