Lunginflammation och blodförgiftning

Publicerat: 28 oktober, 2012 i Läkarbesök/undersökningar, Neo

Lugnet varade inte länge för våran kämpe!

I måndags kom Neos resurs Gunilla hem med Neo något tidigare från förskolan pga att Neo började få feber. När han kom hem låg den redan på 39 g. Så de var vila och Alvedon som gällde den dagen.

Tisdagen var prinsen riktigt dålig. Vi trodde att det var en simpel förkylning iom att han snorade rejält. Fortsatt alvedon och även ipren under dagen som gjorde honom något piggare men inte nämnvärt. Låg hela dagen och febern fortsatte att trycka på. Dåligt intag av mat och vatten. På kvällen vid lägg dags var feber uppe i 40,1 och då gavs den hösta dosen av ipren. Sov faktiskt hela natten.

Onsdagen hade sina toppar och dalar. Det var på onsdagen tankar om det kunde vara en shuntinfektion iom att det bara var 2 månader sedan som han opererades. Den här gången så var magkänslan inte lika självklar över att det skulle vara shunten. Onsdagen kom och gick. Drack ordentligt med vatten på morgonen men maten var desto svårare att ge. Låg i princip hela dagen. Han gjorde några försök att röra sig men de tog ca 10-15 min sen vart han helt färdig och däckade i soffan. Han brukar aldrig bli såhär trött sliten och gnällig vid en vanlig förkylning. Han är inte den som gnäller i första taget så vi började lite lite oroliga där på kvällen. Noterade under dagen att han varit lite tungandad men tänkte inget mer på de. För det kan man ju bli vid hög feber.

Natten till Torsdagen var han orolig och vaknade tidigt. Jag lade mig hos honom 2 h innan Tony var tvungen att byta av för Alvin ville äta. De lade sig i soffan men Neo kom aldrig till ro och var så varm. Ringde 1177 där jag tvingade till mig en tid till barnakuten i Karlstad för att gå till botten med det hela. Precis i samma veva så har vår bil givetvis börjat att krångla så Tonys morfar kom och skjutsade in Neo och Tony till sjukhuset. Medan jag och Alvin fick stanna hemma. Har hittat en nackdel med syskon och det är att vi alltid måste dela upp oss och iom att jag ammar så blir det alltid tony som måste åka.

De fick träffa en väldigt lyhörd läkare som tog dem på största allvar. Han var ingen expert på shuntområdet men hade läst på innan de kom och dragit ut papper med vad man ska leta efter för symptom. En sänka togs som nosade runt 300 strecket en väldigt kraftig infektion fanns i den där lilla kämpande kroppen. De lade upp en plan som involverade en lugnröntgen, kolla urinvägarna,CT hjärna och ta prov på likvorn.

Lugnröntgen visade ganska så omgående en rejäl lunginflammation som var uppenbar att se enligt läkarna. Iom att de trodde att de hittat orsaken så ströks likvorkoll som betyder att de måste sticka en stor nål i ryggen på honom. Men en hjärnröntgen gjordes och den visade helt normala ventriklar vilket de iofs kan göra när de är en pågående shuntinfektion. Men ändå skönt att veta att den dränerade som den skulle.

Han hade dåliga Levervärden vilket betyder att han var riktigt uttorkad så de första dygnet pumpa de i honom massa massa vätska. En halv liter direkt in i blodet på 2 timmar.

Vid första nålsättningen tog det 9 stick innan de fick till en infart. Den infarten höll i 1 dygn sen sprack kärlet. En narkosläkare kom och provade 3 stick sen ville han inget mer utan Neo sövdes för att slippa alla stress och smärta som det innebär. I värsta fall om de inte fick till någon infart så skulle de borra in en nål i benet. Lyckligtvis så slapp de göra de och en infart sattes på ena handleden.

Första dygnet pumpades han full med antibiotika. Febern fortsatte att mala på. Trött, gnällig orkeslös. Orkar inte äta eller dricka. Det är nätt och jämt att Tony får i honom sin ep medicin.

Igår åkte jag, Alvin, Tonys mamma och pappa och hälsade på. Vi mötes av en så trött och sliten kille men trotts all skit så bjöd han på några leendet. Som jag har saknat honom. Det är påfrestande att vara på sjukhus men samtidigt påfrestande att bara gå här hemma och vänta och vänta.

Fick bekräftat att vid blododlingen hittades bakterier, så diagnos blodförgiftning kan nu även skrivas in i hans journal. Jag blir så jävla trött på detta. Alla skit denna underbara pojke får genomgå. Vi får se hur länge han behöver sjukhusvård men det lär nog bli minst en vecka för blodförgiftning är ett ganska allvarligt och kan vara långdraget tillstånd. Vill bara att min underbara stora prins ska få må bra!

♥Du äger en styrka som inte är av denna värld! ♥

image

kommentarer
  1. Elin skriver:

    Tappra lilla pojk !!
    Du ljuger inte när du säger han har en styrka som inte går att beskriva, att våra små kämpar på när vi står hjälplösa bredvid, det är något helt unikt❤
    Krya på lilla Neo o hoppas ni blir gott omhändertagna allihop ! Styrka !

  2. Gittan skriver:

    Många kramar till er goa pojk och jag hoppas att han snart mår bra och är tillbaka hos oss på förskolan. Jag blir så glad av att träffa honom🙂
    Kramar från Gittan på förskolan Äventyret

  3. Malin skriver:

    Neo, vilken kämpe!
    Jag hoppas du snart blir så pass pigg att du får komma hem till mamma och lillebror igen. Också självklart att du blir så pass pigg att du kan åka och leka på dagis igen!
    Krya på dig fina Neo!

  4. Monica skriver:

    Stackars Neo, nu håller vi tummarna för att du snabbt blir bra och att du slipper mera sjukdomar! Kram !

  5. trolltoka skriver:

    Men herrejösses så eran fantastiske pojk får stå ut med massor! Han är helt fantastisk som har den styrkan! Massa kramar till er och en stor kryapådigkram till Neo!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s