Arkiv för kategori ‘Kärlek’

För 8 år sedan…

Publicerat: 27 juni, 2015 i Kärlek, Neo
Etiketter:, ,

För 8 år sedan så hade mitt och Tonys liv bokstavligt talat vänts upp och ned. Livet förändras drastiskt för alla när man blir mamma och pappa men det var inte riktigt såhär vi hade tänkt att det skulle bli. Jag minns väl än idag när jag hoppade över kapitlet i ‘Ett barn blir till’ som handlade om förtidigt födda. För det händer ju inte oss. Naiv som man var. Även fast jag skulle ha läst det så kan man aldrig någonsin förbereda sig inför det. För det säger pang. För oss sa det pang helt oförberett. Livet kan verkligen ändra riktningar på några få ynka sekunder. De där sekunderna som förändrar allt och det hände oss.

För 8 år sedan så hade vi blivit föräldrar för allra första gången, föräldrar till ett litet mirakel. Till en riktig kämpe. För 8 år sedan (26/6) föddes en liten fågelunge som i skrivandets stund var ca 1 1/2 dygn gammal. Som låg där i kuvösen med sina 650 gr och kämpade för allt vad han hade. Han låg och kämpade för sitt liv. En kamp som varken jag eller Tony kunde göra åt honom men vi önskade inget annat att vi kunde ta hans plats. Det enda vi kunde göra var att se på, att ligga känguru, sjunga och viska de vackraste ord i hans lilla öra i förhoppning om att de skulle alstra lite extra energi i det där lilla men ack stora krigarhjärtat. Hålla hans lilla hand där hans fingrar var lika tjocka som tändstickor.

Nu i efterhand inser jag verkligen hur sjuk han faktiskt var. När man var mitt uppe i det så fanns det inget annat alternativ. Detta var bara tvunget att gå vägen. Man stängde av på ett sätt vilket får en att faktiskt orka med allt så gott de nu gick. Men nu när åren gått så inser jag verkligen hur sjuk han var. Han kunde ha dött. Nu är jag så innerligt j*vla obeskrivbart lycklig att jag inte behöver tänka de tankarna men han kunde faktiskt gjort det. Med alla de komplikationer som han stötte på under hans allra första tid i livet. Han orkade och kämpade sig igenom allt. Han är verkligen den starkaste människan jag någonsin mött och jag har äran att få vara hans mamma. För det är verkligen en ren och skär lycka!

När jag ser honom idag med sina  32 kg jämfört med 650 gr så jag kan inte riktigt greppa att han varit så liten. Att han har kämpat så hårt, att han har upplevt mer saker än vad en människa gör på en hel livstid. Det känns som man tittat på någon annan inte att det var vi. Jag vet att jag har skrivit det förut. Varje kväll innan jag ska lägga mig så går jag in för att höra de där andetagen och ibland lägga örat mot hans bröstkorg för att höra det starkaste hjärtat slå. Det är verkligen som ljuvlig musik i mina öron. Att han kan andas själv. Inga mekaniska andetag med hjälp av en respirator. Jag kommer nog aldrig sluta med att göra detta för det skänker mig en sådan obekskrivbar tacksamhet över livet. Livet som pågår här och nu och han är den del av det.

Jag älskar honom mer än vad ord någonsin kan beskriva. De kommer inte ens i närheten av allt jag känner. Han är en sån fantastiskt fin människa på utsidan och insidan. Han äger förmågor som jag aldrig kommer komma i närheten utav. Han är helt enastående. Känner hur mina ögon tårfylls när när skriver och tänker på det!

Stort Grattis underbaraste älskade Neo (26/6). Stort grattis på din 8årsdag. 8 år på denna jord. Du gör mig till en bättre människa varenda dag och du visar mig saker här i livet som jag inte kunnat se utan din hjälp. Tack för allt du är underbara unge. Jag är så förbannat evigt tacksam att du kämpa dig kvar! ♥

DSC00050

P1030736

 

Annonser

Vår kärlekshistoria

Publicerat: 6 maj, 2015 i Kärlek

Du är min allra första pojkvän. Då inkluderar jag hela mitt liv. Du är min allra första. På ett sätt så känns det som om det är dig som jag gått väntat på hela livet. Tänk att ha den turen att finna sitt livskärlek på första försöket. Du kom in i mitt liv som en frisk fläkt och på ett sätt räddade mig. Jag har haft perioder i livet då jag mått väldigt dåligt och du kom och fångade upp mig i dina armar. Du visade mig att livet kan vara ganska fantastiskt om man får äran att dela det med rätt person.

Vi var 17 år när våra blickar möttes för första gången. Det var där och då som mitt liv började på riktigt. För mig var det kärlek vid första ögonkastet, eller ja så mycket kärlek som det nu kan vara vid första ögonkastet. Jag vet att det låter så klycheartat men det kändes verkligen så. Efter det ögonblicket så har jag aldrig kunnat sluta titta på dig. Det har alltid varit du.

Tänk att dessa känslor som jag hade då var ömsesidiga fast det visste jag inte till en början. Feg som jag var så tog till hjälp av vad som då hette lunarstorm. Där jag skickade ett meddelande. Kan ni förstå lyckoruset jag fick när han faktiskt svarade? Hjärtat bara fullkomligt bankade i bröstkorgen på mig.

Jag minns första kramen och pussen som det vore igår även fast det snart är 13 år sedan. På en kall och regnig försommarkväll stod vi och huttrade tillsammans.  Det krävdes ytterligare en träff innan det blev du och jag, 29 maj 2002, Pojkvän och flickvän.  Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som jag var den dagen då det blev vi. Hjärtat bankade som sjutton och fjärilarna i magen fick knappt plats. Det var inte mer komplicerat än så då. Det komplicerade kom senare i livet. Det var en förälskelse utan dess like och jag trodde att man inte kunde älska en människa så mycket som jag gjorde. Du läkte alla mina sår bara sådär.

Vi flyttade ihop efter studenten och några år senare väntade vi vårat första barn. Livet vändes upp och ned, oerhört oväntat. Ut kom en liten fågelunge och våran relation sattes verkligen på prov, både just då och även framtiden med allt vad det innebär att ha barn med funktionsnedsättning. Har läst att det inte är helt ovanligt att par går skilda(nu drar jag verkligen inte alla över en kam) vägar men i vårat fall blev det tvärtom. Vi blev starkare. 5 år senare väntade vi syskon till våran Neo och ja ni flesta som läser vet ju redan hur den resan blev.

Allt har verkligen inte varit en dans på rosor. Livet har inte lyckliga slut hela tiden. Det går upp och det går ner, som en bergodalbana.  Men efter det vi har gått igenom tillsammans så känns det som att vi fixar allt. Kärleken har alltid funnits där men tiden till att vårda den har varit nästan obefintlig. Nu har vi efter mycket pusslande  hittat en fin balans i livet. De tuffa småbarnsåren börjar lugna ner sig och det finns mer tid att spendera tillsammans.

 Jag tycker orden jag älskar dig har blivit väldigt klena om man ska jämföra dem mot alla de känslor som cirkulerar inom mig. Det är oerhört frustrerande att inte kunde förklara. Ibland önskar jag att du för en kort sekund kunde krypa in i mitt inre, i mitt hjärta för att få ta del av allt.

När ord inte kan användas fullt ut så är det de där små sakerna i vardagen som visar vad kärlek är. När jag hör bilen köra upp på våran garageuppfart och hjärtat börjar slå fortare och allt detta går på automatik. När jag hör dig sätta nycklarna i dörren och öppna. När ja vet att du ska komma hem en ca tid och går och tittar efter bilen även fast jag vet att jag kan höra den komma. När du är och handlar och köper med något som du vet att jag tycker om utan att jag har bett om det. Jag älskar att krypa upp i din varma famn och känna att inget i världen kan just i denna kan stund skada mig. Jag älskar att du lägger upp min mat fint på tallriken medan nu bara slänger på din. Jag älskar att du alltid vänder dig om för att se min reaktion när det är något roligt på tv:n. Jag älskar när du tar din gitarr och spelar våra sånger, tårarna och gåshuden är då ett faktum. Jag älskar varenda minut av livet som vi spenderar tillsammans. Jag älskar att titta på dig när du inte vet om att jag gör det och jag älskar att fjärilarna flockas i magen och hjärtat rusar kommer som ett brev på posten varenda gång. Jag älskar när vi ibland sitter och spelar fifa på kvällarna tillsamans eller när vi kollar på något fotbollsmatch på tv:n. Jag älskar att snosa på din hals och känna din doft den gör mig alldeles vimmelkantig. Jag älskar att du alltid kan få mig att skratta. Jag älskar alla pussar jag får på morgonen innan du åker till jobbet och dina tröjor som jag ligger och snosar på när jag sover själv. Jag älskar ögonblicket när du varit borta ett tag och kommer hem. Ögonblicket då våra ögon möts. Magi kallas det!

Jag har så svårt att kunna försöka klara och beskriva alla känslor som jag har för dig. Men en kväll när jag satt i min ensamhet så slängde jag ihop några rader och skickade iväg. Spontana ord sent en lördagskväll.

”Jag kollade på 50 shades of grey. Den där filmen många tjejer tycker är bra. Massa sexscener och ”snygga” skådisar. Det enda som utspelar sig på min näthinna är du. När du står där lutandes mot köksbänken och dina jeans och MTVtshirten. När det räcker att jag bara får se en liten glimt av dig och mina ben viker sig. När fjärilarna fladdrar på högsta frekvens i magen så att de nästan tar sig ut. När hjärtat bara rusar av känslor så jag har svårt att andas. När mitt ansikte bara rodnar när du möter min blick. Jag skulle kunna titta på dig i all evighet och alltid känna precis samma sak! Jag älskar dig av hela min kropp och själ. Det låter så oerhört fjantigt då känslorna för dig inte går att beskriva för det har inte uppfunnit några ord för den. Men det är det enda jag kan säga för nu. Jag får nog kanske uppfinna dem för det gör börjar bli väldigt frustrerande inte inte kunna förmedla vad jag känner för dig. JAG ÄLSKAR DIG! Saknar dig oerhört mycket”

Jag tänkte avsluta med några rader som han själv har skrivit.  Det finaste jag fått, förutom att jag får dela livet med honom och våra fantastiska barn.  Det var en julafton 2013. En julklapp av den absolut bästa sorten. Jag fick ett paket som innehöll en skiva. Då hade han komponerat text och musik. Gjort en låt som handlar om oss och till de gjort en video. Förra året hade han besällt en tavla med några rader från den texten som står i vårat vardagsrum. Den tittar jag på dagligen och bara ler. Han är en fantastisk och enastående människa som jag har äran att få dela livet med. Jag hoppas innerligt att våran saga har ett lyckligt slut!

Och nej jag är ingen kärlekssjuk tonåring som texten kanske uppfattas som utan jag är en väldigt förälskad 30årig kvinna i sina bästa år.  Jag tror på livslång kärlek så ja jag får väl kallas en romantiker. Det är så gott att ha bevis runtomkring mig på att det exicterar och inget som bara har setts i filmer eller knåpats ner på papper.

Just de, en sak till, Grattis på födelsedagen älskling. Detta lilla stycke är dedicerat till dig!♥

Du och jag vi klarar allt. När det är som tuffast kan vi lita kallt. På varandras stöd. I liv och död. Det ska alltid vara vi. Tony och Marie ♥

Stanna upp i ett ögonblick

Publicerat: 22 mars, 2015 i Alvin, Kärlek, Neo

Ibland stannar jag upp i ett ögonblick och bara suger in varenda liten molekyl av lycka och kärlek. Jag stoppar in det på den där speciella platsen i mammahjärtat. Den där lite heliga platsen allra längst in. Den där platsen som man ibland plockar fram när livet känns lite extra tufft och jobbigt.

Ja det krävs väl inget snille direkt för att förstå att det handlar om mina underbara pojkar. Jag fullkomligt älskar den där stunden de har tillsammans på kvällskvisten. Den där stunden när dom leker med varandra, kommunicerar med varandra på deras egna sätt. Det där sättet som bara de kan. Neo och Alvins språk.

Det är inte så många ord som utbyts utan det är kroppsspråket som står i första rum. När de delar skratten och lyckan tillsammans. Ni vet det där obeskrivliga barnskrattet som kommer ändå nerifrån magen och som bara sprudlar ut som den ljuvaste musik. Skrattet som bara barn kan ha. De där tindrande ögonen som möts och ansikten skinande som solar. Det är det där ögonblicket jag stannar upp i. Tänk vad de vackraste små blåa ögon kan förmedla.

Jag sitter bara och iakttar och njuter. Jag kan verkligen ta på deras glädje de delar. Att få uppleva detta med dem är helt enkelt ren magi för mig. Jag kommer fram till samma tanke som dykt upp så många gånger för. Tänk att vi kommit ända hit på våran resa. Tiden när de har sådan otrolig glädje av varandra. När deras syskonrelation kantas av skratt, glädje och lek. Där Neo är Alvins absolut största idol. Det Neo gör ska Alvin göra.

Mina ögon tåras upp och jag trevar efter ord för att kunna förklara en känsla. Men det går verkligen inte hitta dem i vanlig ordning. Jag sitter här och försöker. Önskar ibland ni kunde ta er in i mitt hjärta till den där heliga platsen för att känna det jag känner. Men samtidigt är det en känsla som jag vill behålla för mig själv. Att kunna plocka fram ibland för att bara komma på mig själv sitta och le och känna tårar av kärlek, lycka och en förbannad tacksamhet över livet. Jag tycker om att bli påmind med de där tårarna ibland över att livet kan vara underbart. Man måste få uppleva tuffa tider för att verkligen kunna uppskatta det som är bra…

wpid-20140323_094458.jpg

Tillsammans!

Publicerat: 29 juli, 2014 i Alvin, Kärlek, Neo
Etiketter:, ,

Nu tänkte jag skriva ett inlägg som inte ska kantas av läkarbesök eller massa oroskänslor i lilla magen. Tänkte bjuda på några ord om våran sommar och om Tonys semester. Vi njuter av fulla drag. INGA sjukhusbesök utan bara ta tag dagen som den kommer och det är helt fantastiskt. Neo är nöjdare än någonsin. Mer harmonisk och väldigt lugn. Det är underbart att se honom vara i de tillståndet. Tony firade in sin semester med att köpa en stor pool så den har flitigt används i denna sommarvärme. Ungarna älskar att bada och är som två små blötdjur. Vi verkligen njuter av att få vara tillsammans, hela familjen! ♥

Vi har även hunnit med våran första semester tillsammans. Vi fick bidrag av majblomman för att vi skulle komma iväg till kolmården. Så där har vi varit och övernattat på vildmarkshotellet. Vi har sett massa djur. Det har mestadels Alvin som varit intresserad. Neo fick prova delfinshowen men det gick inte alls. För mycket folk, för mörkt, för mycket ljud, alldeles för mycket intryck resulterade i att Neo fick panik så vi fick gå därifrån. Däremot älskade han linbanan. Det är svårt för många gånger får vi dela upp oss iom att Alvin och Neo har väldigt olika behov/intressen och vi vill inte åsidosätta någon av barnen utan de ska få göra det de vill göra. Men vi överlevde första familjesemestern skriver jag med en glimt i ögat.

Imorgon tänkte vi åka till Sunne vattenland. Det tror jag kommer passa herrarna perfekt.

Det är så skönt att bara vara. Vi kan faktiskt vara någorlunda spontana vilket annars för oss är i princip omöjligt. Ta dagen som den kommer och vi alla njuter för fulla drag. För omväxlingsskull tänkte jag bjuda på några bilder. Riktigt härliga sommarbilder!

P1030031

P1030123

P1030505

P1030366

 

 

 

P1030227

P1030267
P1020999Får avsluta detta inlägg med en bild på mig själv för en gångs skull. Nyklippt och allt!

  Nu har Neos inskolning påbörjats lite så smått. Inskolningen till träningsskolan. För 2 veckor sedan följde Neo med med träningsskolan,utan Gunilla, när de skulle till badhuset som de förövrigt gör varje onsdag.

Det blev ett sånt där ögonblick när tid och rum bara stannar till för några sekunder. Jag förklarade för Neo att det skulle komma en bil/buss och hämta honom. Han blev otåtlig för när man förklarar något då ska det hända nu på en gång.Han förstår inte ordet snart eller sen. Vi ställde oss vid köksfönstret för att vänta och se när bilen/bussen skulle anlända.

När han stod där vid fönstret så blev det ett oerhört häftigt ögonblick. Tänk att vi har kommit ända hit! Från att vara en liten fågelunge som vi inte visste skulle få leva eller dö till att stå och vänta på skolbussen. Han stod där i fönstret och väntade otåligt med sin ryggsäck packad med badkläder. En ny era har börjat. Våran lilla fågelunge ska snart börja skolan! Kan ni förstå vilken otrolig lycka det är? Att han vann! Han ska börja skolan.

Även om livet stundvis är tufft, för det är det, så är jag så oerhört obeskrivligt tacksam över att ha 2 helt enastående pojkar. Som båda har vunnit livet och den ena ska snart börja skolan. Jag försöker upprepa Neo börja skolan som ni kanske märker för då kanske jag möjligtvis kan greppa att han faktiskt ska göra det. Känns väldigt overkligt på ett sätt.

Hann iaf ta en bild för att föreviga stunden. Den här bilden står för så otroligt mycket så jag tänker inte ens börja beskriva vart enda litet ord jag känner för då kommer det väl bli en roman. Så ni får nöja er med de ord jag lyckats klottrat ner ovanför.

Detta är så stort! 

image

Syskonkärlek!

Publicerat: 22 april, 2014 i Alvin, Kärlek, Neo
Etiketter:,

image

♥Det finns inget vackrare än syskonkärlek♥

Det är helt magiskt att se dessa underbara barn växa upp tillsammans och se hur mycket de tycker om varandra. Neo har lärt sig 2 nya ord pga av Alvin hur häftigt är inte de? Obeskrivligt att just jag fick äran att vara eran mamma. För er gör jag allt och lite till ♥

 

Idag fick jag ett meddelande via facebook av en fantastisk mamma som har ett litet mirakel. En underbar kämpe som haft det väldigt tufft och vunnit den starkaste kamp en människa kan göra. De orden hon skrev gjorde mig så förbaskad glad. Så glad att jag började gråta.

Ni förstår att mitt i natten vid Alvins nattmål så kikade jag igenom fejjan som tidsfördriv och där möttes jag av ett helt fantastiskt inlägg i en prematurgrupp. Där hon berättade att Theo ska bli storebror. Jag bara stannade upp och blev så innerligt glad. Så otroligt häftigt, så  kl 03 satt jag och hade det största leendet för mig själv. Det är sådana där stunder som verkligen klassas att beskrivas som magiska.

På morgonen gratulerade jag henne via ett meddelande och den allra första meningen jag mötte till svar var denna.

”Du är faktiskt en av de som gör att jag vågar igen”

Tänk att lilla jag med mina ord och erfarenheter kan ”hjälpa till”. Jag vet att hon läst min blogg och det känns så häftigt att den faktiskt har gjort skillnad. Först och främst är den för att få ur mig tankar osv och sen att den har hjälpt är ju helt fantastiskt.Vilken tillfredsställelse. Jag hittar inte riktigt ord för att beskriva denna otroliga glädje. Detta var årets underbaraste meddelande. Nästan så man ska skriva ut och rama in det. Den där första meningen kommer jag alltid att bära med mig och plocka fram då och då.

Nu håller jag allt jag har för att bebisen ska stanna länge i mammas mage♥