Inlägg märkta ‘Prematur’

För 8 år sedan…

Publicerat: 27 juni, 2015 i Kärlek, Neo
Etiketter:, ,

För 8 år sedan så hade mitt och Tonys liv bokstavligt talat vänts upp och ned. Livet förändras drastiskt för alla när man blir mamma och pappa men det var inte riktigt såhär vi hade tänkt att det skulle bli. Jag minns väl än idag när jag hoppade över kapitlet i ‘Ett barn blir till’ som handlade om förtidigt födda. För det händer ju inte oss. Naiv som man var. Även fast jag skulle ha läst det så kan man aldrig någonsin förbereda sig inför det. För det säger pang. För oss sa det pang helt oförberett. Livet kan verkligen ändra riktningar på några få ynka sekunder. De där sekunderna som förändrar allt och det hände oss.

För 8 år sedan så hade vi blivit föräldrar för allra första gången, föräldrar till ett litet mirakel. Till en riktig kämpe. För 8 år sedan (26/6) föddes en liten fågelunge som i skrivandets stund var ca 1 1/2 dygn gammal. Som låg där i kuvösen med sina 650 gr och kämpade för allt vad han hade. Han låg och kämpade för sitt liv. En kamp som varken jag eller Tony kunde göra åt honom men vi önskade inget annat att vi kunde ta hans plats. Det enda vi kunde göra var att se på, att ligga känguru, sjunga och viska de vackraste ord i hans lilla öra i förhoppning om att de skulle alstra lite extra energi i det där lilla men ack stora krigarhjärtat. Hålla hans lilla hand där hans fingrar var lika tjocka som tändstickor.

Nu i efterhand inser jag verkligen hur sjuk han faktiskt var. När man var mitt uppe i det så fanns det inget annat alternativ. Detta var bara tvunget att gå vägen. Man stängde av på ett sätt vilket får en att faktiskt orka med allt så gott de nu gick. Men nu när åren gått så inser jag verkligen hur sjuk han var. Han kunde ha dött. Nu är jag så innerligt j*vla obeskrivbart lycklig att jag inte behöver tänka de tankarna men han kunde faktiskt gjort det. Med alla de komplikationer som han stötte på under hans allra första tid i livet. Han orkade och kämpade sig igenom allt. Han är verkligen den starkaste människan jag någonsin mött och jag har äran att få vara hans mamma. För det är verkligen en ren och skär lycka!

När jag ser honom idag med sina  32 kg jämfört med 650 gr så jag kan inte riktigt greppa att han varit så liten. Att han har kämpat så hårt, att han har upplevt mer saker än vad en människa gör på en hel livstid. Det känns som man tittat på någon annan inte att det var vi. Jag vet att jag har skrivit det förut. Varje kväll innan jag ska lägga mig så går jag in för att höra de där andetagen och ibland lägga örat mot hans bröstkorg för att höra det starkaste hjärtat slå. Det är verkligen som ljuvlig musik i mina öron. Att han kan andas själv. Inga mekaniska andetag med hjälp av en respirator. Jag kommer nog aldrig sluta med att göra detta för det skänker mig en sådan obekskrivbar tacksamhet över livet. Livet som pågår här och nu och han är den del av det.

Jag älskar honom mer än vad ord någonsin kan beskriva. De kommer inte ens i närheten av allt jag känner. Han är en sån fantastiskt fin människa på utsidan och insidan. Han äger förmågor som jag aldrig kommer komma i närheten utav. Han är helt enastående. Känner hur mina ögon tårfylls när när skriver och tänker på det!

Stort Grattis underbaraste älskade Neo (26/6). Stort grattis på din 8årsdag. 8 år på denna jord. Du gör mig till en bättre människa varenda dag och du visar mig saker här i livet som jag inte kunnat se utan din hjälp. Tack för allt du är underbara unge. Jag är så förbannat evigt tacksam att du kämpa dig kvar! ♥

DSC00050

P1030736

 

Annonser

Minnestavlorna i hallen

Publicerat: 14 november, 2014 i Minnen/känslor, Neo
Etiketter:,

Det hänger en minnestavla i våran avlånga hall. Eller snarare 2 tavlor. En stor och en mindre. Som en liten hyllning av våran kämpe när han var som minst och kämpande som allra mest. En kamp för sitt liv. En kamp som jag tackar livet för varje dag att han vann.

Det är många besökare, kända som okända som har stannat upp vi de där tavlorna och förundras och samtidigt kanske tycker att bilderna är jobbiga att se på. Att första blöjan känns löjligt liten och då var den ändå alldeles förstor i början. Första CPAPmössan som även den var förstor så man fick spänna lite extra. Dom  sakerna som sitter i den där tavlan är väldigt talande om en jobbig tid i vårat liv. Kanske den absolut tuffaste.

Det händer lite titt som tätt att också jag stannar upp och bara står och tittar. Tiden bara stannar när jag står där och försöker greppa men det känns som om jag misslyckas varenda gång. Jag kan för allt i världen inte förstå att det är Neo. Att det är våran Neo som ligger där med massa slangar precis överallt och kämpar allt vad han har. På den bilden är han bara några timmar gammal och det är den bilden som jag fick se våran pojk för första gången från en sjukhussäng. Där hans armar var lika tjocka som pappas pekfinger. Även om man har saker att jämföra med hur liten han faktiskt var så är det ändå väldigt svårt för huvudet att verkligen förstå.

Tavla nr 2 innehåller ett gipshjärta. En avgjutning av Neos ena hand och fot. Den gjordes ganska så omgående när vi kom till Uppsala. Roligt att ha även om tankarna fladdrade iväg att de gjöt den fort så vi skulle ha något att minnas honom vid om han inte skulle klara sig. Hemska tanke som ibland tycker upp när jag ser det där gipshjärtat. Gipshjärtat där handen och foten ser ut att tillhöra en liten liten docka. Där fingrarna är lika tjocka som en tändstickor.

Våran resa var verkligen en bergodahlbana utan dess like där vi stundtals inte visste hur utgången skulle te sig. Ibland när jag stannar upp och tittar på den där bilderna i tavlan med alla slangar och en miniatyrmänniska och sedan vänder blicken mot Neo som han är idag så blir jag så j*vla tacksam över livet. Även om allt inte gick bra så är jag så innerligt tacksam att han stannade kvar. När man ser tillbaka så har man svårt att tro att vi klarade hela resan. Men man blir även så tacksam när man får perspektiv på livet. Vad som verkligen betyder något.

Bearbetningen är livslång. Det blir lite lättare för varje år att hantera men den kommer alltid att pågå och man blir ofta påmind. Det kan vara ett plingande ljud från en apparat, handdesinfektionsdoften eller en specifik sjukhusdoft som slår en som en knytnäve i magen. Det kan vara en bild det kan vara en tanke, ett minne.

Jag stannar vid tavlorna i hallen och ler. Tänk att han stannade kvar. Han orkade hela vägen! Jag är så fruktansvärt förbannat tacksam…

P1030928

Idag, 17 november, är det Världsprematurdagen. Vi vill uppmärksamma alla barn som fötts för allt för tidigt.
I Sverige föds cirka 6000 barn för tidigt varje år. Det innebär att närmare 12000 föräldrar per år får prematurfödda barn som behöver vårdas på sjukhus. Men det är bara halva sanningen. Mor- och farföräldrar, syskon, släkt och vänner -alla i familjens omgivning berörs av svåra känslor när ett barn föds för tidigt.

Våran Neo föddes i vecka 24+3. Nu vet jag att många säkert har läst fliken där uppe som det står Neos resa på. Men jag tänkte dela med mig av den ytligare en gång. En dag där minnen står i fokus om en tid som handlade mellan liv och död.

Den 25/6 07 förändrades våra liv för alltid.
I v 24+3 hände det otänkbara.
I alla böcker så står det att man går till v 40 får ett friskt och välskapt barn och en själv var så naiv som trodde att även jag skulle ingå i den statistiken . 0,3% föds i den veckan som våran prins gjorde!

Min graviditet hade varit helt komplikationsfri. Fick känna rörelser därinne redan runt v 13 som växte sig starkare och starkare. Du var en riktigt sparkare tidigt och det var ofta inte lugnt.

Första gången vi fick se vår bebis på ultraljudet var helt magiskt. Det går inte att beskriva känslan som nått annat än helt magiskt. En dag som alltid kommer vara med oss. Runt midsommar kom onda sammandragningar men tänkte inge mer på dem trodde de var sådana som alla får. Sen vändes våra liv bokstavligt talat upp och ner.

Den 25 juni 07 åkte vi in till förlossningen då jag helt plötsligt började blöda rejält och fick kraftiga värkar. Läkarnas ögon när vi kom in sa allt. Detta skulle inte bli den dröm som vi hade fantiserat om. Vattnet gick, medicinerna fungerade inte, jag blödde mer och mer tills jag började tappa medvetandet och då blev det katastrof snitt. Det första som kom in i mitt medvetande när jag vaknade efter narkosen
var att min mage var tom. Inget litet hjärta inuti mig, inga sparkar. Paniken kom och fullkomligt förlamade mig.
Får berättar att vi har blivit föräldrar till en liten pojke på 850 gr,31 cm och ett hattmått på 23.5 cm och född med LKG (läpp käk gomspalt). Dom vet fortfarande inte helt säkert varför det blev som det blev men det  fanns misstankar om en släppande moderkaka. Lite senare får vi äntligen se dig och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag var rädd för att älska dig för mycket eftersom vi inte visste o du skulle orka stanna kvar hos oss.

Dagen efter flyger vår prins till Uppsala för bättre vård.
Respirator, sladdar, slangar, plingande apparater och doften av handdesinfektion blir en naturlig del av vår vardag. På vår avdelning går livet och döden hand i hand och sjukhuset blir vårt hem.
Ditt namn blir bestämt. Du är en Neo. Namnet var menat just för dig mitt hjärta.

Prinsens första operation äger rum i början på juli.
En ductus operation för att sluta ett kärl som leder bort blodet från  lungor och gör det svårt att andas som på sikt kan leda till hjärtsvikt. Du klarar av operationen jättebra. Då var du nere på 650 gr. Lite drygt ett halvt mjölkpaket. Vi får berättat för oss att du har fått en stor hjärnblödning grad 4 av 4. Vårt liv raserar och själen lämnade jordelivet för en stund. Det är det enda sättet jag kan förklara det på. Jag har aldrig någonsin gråtit så mycket i hela mitt liv. Det som var ovisst blir ännu mer ovisst. Vi vet inte om du kommer att orka kämpa. En händelse när respirator tuben hade åkt upp och du inte kunde andas då trodde jag att vi skulle få åka hem utan dig. Den situationen fick mig att sluta existera. Den känslan går inte att sätta ord på. Den känslan över att kanske förlora sitt barn borde inte få finnas till.

Första gången vi äntligen fick ha dig på bröstet kom några dar efter din födelse.
Det fanns inget annat som existerade då. Det var bara du och jag. Dina små hjärtslag, dina mekaniska andetag från respiratorn. Det märktes att du var trygg, hos oss du mådde bra. Syrgasen minskades ganska tätt in på våra stunder. Stunder av ren skär kärlek. Stunder av den starkaste lycka jag upplevt.

Efter 2 veckor åker vi tillbaka till karlstad eftersom du är ganska stabil. Här blir kampen stor att bli kvitt respiratorn och efter 2 månader tar du egna andetag med hjälp av CPAP. I mellan detta så får du en infektion i lungorna och blodpropp i benet som gör det svårt för dig. I oktober kommer din andra operation i Göteborg. Ett rör ska opereras in i hjärnan för att dränera bort vätska och akut blir det. Allt går bra.

Efter några dagar åker vi till karlstad igen och kort där efter vår vi åka hem på permission. Det känns overkligt. Detta som vi drömt om i 4½ månad har kommit för att stanna. Du behöver syrgas några månader i hemmet. I april 08 blir din tredje operation av. Sluta din läppspalt och att få en knapp på magen eftersom du inte kan äta själv. Allt går bra och du återhämtar dig fort.

Vi har en vanlig men ändå ovanlig vardag som består mycket av stretching, gå och stå träning, sondning, matträning, teckenträning ,lappträning för skelningen, inhalationer för din hemska astma som gör  en del nätter långa av hosta, läkarbesök ,undersökningar, hjälpmedel och fördomar som vi starkt försöker sätta stopp för och obeskrivliga mängder av kärlek.

Cerebral pares är den diagnos som han är mest är drabbad av som gör att han måste kämpa mer än andra för att klara av enkla grejer. Framstegen staplas upp på led och vartenda  är enormt för sånt som är självklart för andra är inte det för Neo. Lycka och välmående är det som står i första rum och känslan av att veta att du äger dessa egenskaper gör mig till världens lyckligaste.

Den 26 juni 11  är det 4 år sedan vår resa började. Du kämpade sig kvar hos oss och vann den tuffaste kamp en människa kan göra, livet!  Du har lärt mig saker här som jag aldrig kunnat göra utan dig. Du får mig att inse vad som verkligen betyder något här i livet.
Du är ett mirakel och äger en styrka som inte är av denna värld.
Du kommer aldrig förstå hur mycket mamma och pappa älskar dig

Vi har gjort en liten video om Neos start ut i livet.

http://www.youtube.com/watch?v=JbQE19-FTuQ

När vi började vandra den långa korridoren på sjukhuset som leder till avd 10, neontalavdelningen, så börjar mitt hjärta på ren vana att banka hårdare och fortare. Jag känner kallsvetten och kroppen bara skriker NEJ! Vänd här ska du inte vara. Inne i slussen satt rutinerna fortfarande inristade, ända in i benmärgen. Tvätta händerna och sprita händerna. Lukten av handdesinfektion jagar mig fortfarande. Doften får mig att vilja fly. 

Inne på avdelningen var allt sig likt. Det enda som jag märkte var att de hade fått nya bröstpumpar. Såna pumpar fanns i Uppsala men inte i Karlstad på den tiden Neo kom till världen. Jag kände bara ett stort tack och en lättnad för alla pumpande prematurmammor som spenderar stor tid där, som jag också gjorde för 4 år sedan. Dessa är pumparna med stort P.

Vi mötes först av en vänlig själ som vi kände igen sen våra månader på avd 10. En själ blev till slut 6 själar. Det var över 2 år sedan som vi var där för att hälsa på neontalen. För att visa upp vårat mirakel. Ett bevis på deras fantastiska arbete. Jag kan aldrig någonsin göra nått i gengäld för allt de gjort för Neo. Dessa obeskrivbart underbara människor som tagit hand om våran son när han var som allra sjukast. Det enda jag kan säga är tack och det känns så förbannat fjuttigt!

Glädjen och tårarna var i mångas ansikten när de såg Neo knata omkring där inne. Helt omedveten om att han spenderade sin första tid i livet just här. Jag är tacksam över att han inte minns men samtidigt ledsamt att han inte vet vilka fantastiska människor som tagit hand om honom under en sådan lång tid.

När vi lämnade avdelningen så kände jag direkt att jag inte ångrar att vi gjorde ett besök. Trotts panik ångesten och all rädsla över alla minnen som bara sköljde över mig så var det så värt det. Detta var ett sånt där möte som man aldrig kommer att glömma. Ett möte som sitter lite extra hårt i hjärtroten. Vi gick därifrån med leenden på våra läppar. Det var inte sista gången vi var där för ett besök. Det var där grunden för våran resa startade…

Många för tidigt födda dör unga. Foto: Scanpix

Många för tidigt födda dör unga. Foto: Scanpix

Det finns ett starkt samband mellan att födas för tidigt och att dö ung. Det konstaterar amerikanska forskare efter att ha studerat hundratusentals svenskar.

Att barn som föds för tidigt, före vecka 37, löper en ökad risk att bli sjuka och dö omedelbart efter förlossningen är välkänt. Hur riskerna ser ut senare i livet är det ingen som riktigt vet.

För att få reda på mer genomförde forskare vid Stanford University i USA en registerstudie på fler än 600 000 svenskar som alla var födda mellan 1973 och 1979. Av dessa var nästan 28 000 födda före vecka 37.

År 2008, då deltagarna var mellan 29 och 36 år gamla, hade drygt 7 000 av dem dött.

När forskarna jämförde de båda grupperna, fann de ett starkt samband mellan att vara född tidigt och risk för att dö ung. Det gällde även för dem som bara var född lite för tidigt, mellan vecka 34 och 36, mot normala 38 till 42 veckor.

Sambandet fanns dock endast i tidig barndom (1-5 år) och för unga vuxna (18-36 år). Däremellan syntes ingen förhöjd dödlighet alls.

Forskarna, som publicerar sina resultat i tidskriften Jama, konstaterar att den förhöjda risken kan sättas i samband med medfödda missbildningar, lung-, hormon- och hjärtsjukdomar, snarare än med neurologiska sjukdomar, cancer eller olyckor.

Mindre roligt att höra på nyheterna idag. Ja jag vet man ska inte ta allt till punkt och pricka. Men detta är ju inte direkt nått som undgår en. Fick en klump av grad större i magen efter jag fått reda på detta…

Slant in på Mirakeltvillingarnas blogg idag. Deras mamma hade länkat till en artikel http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ungt-hopp-vaxer-for-varje-andetag_6310110.svd och den artikeln gick med utan några stopp direkt till hjärtat och tårarna var oundvikliga. Jag tänkte dela med mig utav den till er så ta er några minuter och läs igenom den. Den är så bra skriven!

KAROLINSKA SJUKHUSET I ett ljudisolerat rum finns en vagga med vita volanger, ett litet dopkärl och ett stearinljus på bordet. Bakom draperiet står ett stort kylskåp i rostfritt stål med tillräckligt breda hyllor för en liten kista. Inga kors, men en målad kompass på golvet. Rummet används sällan. Bara sju gånger om året ungefär.

Utanför finns många fler rum, där det går lättare att andas. Där gör de allt för att barn ska överleva. När sommaren strålar som allra starkast i Sverige; när dagarna försvinner snabbt och lättjefullt, finns en plats där mycket små människor kämpar hårt för att få en dag till. Jag ville göra en utflykt dit livet är dyrbart; där några av de med allra mest tur i världen hamnar. Till neonatalavdelningen.

Lille Lukas tillhör de gamla patienterna, sedan han anlände i vecka 23. Då var han lika lång som överkanten av den här tidningen och vägde något mer än en ask jordgubbar. Nu, sju veckor senare, är han fortfarande inte riktigt beredd att tackla världen som vi känner den. Så han stannar ett tag till i sin uppvärmda, högteknologiska säng, där han buffas upp av kuddar från alla håll. Förutom tejp, sladdar och slangar har han också proppar i öronen. Han orkar inte lyssna på allt som sägs ännu, och vem kan klandra honom för det.

Trots att livet börjat lite för tidigt är han ganska komplett, liksom sina kompisar i de andra rymdskeppen, där det kostar tjugofemtusen kronor per natt att bo. De har små naglar på små tår, och alla rynkor och veck på rätt ställen. I kontrollrummet är skärmarna uppdelade i åtta rutor, som läkare och sköterskor aldrig släpper blicken från. En för varje patient, där varje hjärtfrekvens och varje liten andning rör sig försiktigt framåt, i förväntansfulla små kurvor.

Än har ingen av de som är nybörjare på att vara människor kommit på idén att bygga en mur någonstans, eller hunnit övertalas att en Gud skulle vilja, eller ens gå med på, att de ska dö i förtid. Ingen har hamnat i telefonkö med en automatisk person och velat döda av den anledningen heller. Och ingen har hunnit stå framför spegeln och tycka att hon har lite för tjocka lår. Än så länge är de förnöjt perfekta, om än något ofärdiga.

De ligger bara här och siktar målmedvetet mot nästa andetag. Efter varje in- och utandning tar de ny sats, och börjar om igen. Ingen idé att jaga upp sig för något annat. Jag smygandas lite bredvid för att hushålla med syret.

Efter den första resan ut ur livmodern har några redan gjort en minst lika dramatisk tur, när de anlänt till sjukhuset med flygplan eller helikopter. Det är doktor Martino Corrias och hans kolleger som kommer med en rullande kuvös med sladdar, datorer och egen strömförsörjning. De är rustade att åka vart som helst när det behövs, för att hämta nya små medborgare. Här överlever nästan alla. Han är noga med att hälsa ordentligt på sina små patienter när han först landar. Han tar dem i hand och presenterar sig. Då brukar patienten knipa tag hårt kring hans finger, och hälsa tillbaka. De är redo att åka.

Jenny Nordberg

Jenny Nordberg är journalist i New York. jenny.nordberg@svd.se

Nu när vi träder in i november månad som i år är prematurmånaden  så tänkte jag dela med mig av lite fakta om just för tidig födsel. Kommer nog poppa upp en del inlägg om just detta lite mer frekvent nu denna månad allt för att få folk att förstå lite bättre .

Statistik och fakta om för tidig födsel

(ur boken ”Våga älska? Om att bli förälder till ett för tidigt fött barn”)

Prematur är latin och betyder ”före mognad”, dvs innan barnet är moget att födas. På engelska säger man ”preterm”, dvs före graviditetens beräknade slut. Världshälsoorganisationen (WHO) definierar för tidig födsel som när ett barn föds före graviditetsvecka 37 (till och med 36+6). Förut räknade man även in barn med en födelsevikt under 2500 gram. Man delar också in de för tidigt födda barnen i olika grupper efter hur tidigt de fötts:

  • prematur = född under vecka 32+0 t o m 36+6
  • mycket prematur = född under vecka 28+0 t o m 31+6
  • extremt prematur = född t o m 27+6.

Ibland delas också barnen in efter födelselängd eller födelsevikt jämfört med normal vikt och längd i deras födelsevecka, och då används uttryck som ”kort för tiden” eller ”lätt för tiden”.
I Sverige föds ungefär 6000 barn för tidigt varje år, cirka 6% av alla barn som föds levande. I resten av världen varierar det runt 5-7%.
Det är betydligt vanligare att tvillingar, trillingar och fyrlingar föds för tidigt. År 2005 föddes t ex 43% av alla flerlingar för tidigt, men endast 5% enlingar, enligt Socialstyrelsens statistik.

Varför föds barn för tidigt?

Det finns många olika skäl. Ibland sätter förlossningen igång tidigt av sig själv, och ganska ofta går det inte att ta reda på orsaken. Ibland behöver ett barn komma ut tidigare för att det inte mår bra i magen, och beroende på graviditetsveckan och på hur mamma och barn mår får man sätta igång en förlossning (inducera) eller göra ett kejsarsnitt. Det går inte att sätta igång en förlossning hur tidigt i graviditeten som helst och barnet kan må bättre eller sämre av olika förlossningsmetoder, så läkaren måste väga för- och nackdelar mot varandra i varje enskilt fall. Några exempel på orsaker till prematurfödsel kan vara:

  • Annorlunda form på livmodern
  • Blödningar
  • Cervixinsufficiens (svag livmodertapp)
  • Diabetes hos mamman
  • Dålig funktion hos moderkakan, dåligt flöde i navelsträngen
  • Eklampsi (kramper på grund av preeklampsi)
  • Flerbörd (tvillingar, trillingar, fyrlingar osv)
  • För lite fostervatten
  • För tidiga värkar (ofta vet man inte varför)
  • Havandeskapsförgiftning (preeklampsi)
  • HELLP-syndrom
  • Infektion hos barnet eller mamman
  • Kromosomrubbningar (ev med missbildningar) hos barnet
  • Moderkaksavlossning
  • Placenta praevia (föreliggande moderkaka)
  • Sjukdom hos barnet
  • Tidig vattenavgång (PROM, läckande fostervatten)
  • Tillväxthämning

 

Kan man som mamma hindra att barnet föds för tidigt?

Oftast inte. Läkarvetenskapen vet inte riktigt vad komplikationer som preeklampsi, tillväxthämning eller för tidiga värkar beror på, och därför vet man inte heller hur man skulle kunna förhindra dem.
Ibland kan man förhala förlossningen ett tag genom vila, kanske till och med strikt sängvila, men ibland har för tidig födsel inget med sådana yttre faktorer att göra.
Rent generellt är det bra att lyssna på kroppens signaler, vila när man blir trött och söka vård om man mår dåligt, får smärtsamma sammandragningar eller om vattnet verkar ha gått för tidigt.

Hur tidigt födda barn kan överleva?

Överlevnaden hos prematurer har ökat mycket de senaste decennierna. Någonstans runt vecka 22+ går den definitiva gränsen just nu (år 2008), dvs det har hänt i enstaka fall att barn klarat sig så tidigt men inte tidigare. Av dem som föds i vecka 23+ överlever i skrivande stund ungefär vartannat barn (ca 50%), och bland födda i vecka 28+ överlever fler än nio av tio (mer än 90%).
Att barnen dör beror ibland på medfödda fel, ibland på att de inte klarar av vården (t ex för att lungorna inte är tillräckligt utvecklade för att orka med respiratorvård) och ibland på infektioner eller andra sjukdomar. Det är viktigt att komma ihåg är att statistiken inte säger något om det enskilda barnet.

Blir för tidigt födda barn sjuka för resten av livet?

Nej, oftast inte. De flesta barn som fötts för tidigt blir numera i stort sett friska, speciellt de som fötts i vecka 28+0 eller senare. Förr var det ganska vanligt med allvarliga problem hos prematurer, men nu har vården förbättrats väsentligt.
På senare år har man uppmärksammat att andelen barn med koncentrationssvårigheter och s k bokstavsdiagnoser, är högre bland för tidigt födda, och vad det beror på vet man egentligen inte.
Rent generellt är risken för framtida problem av något slag mindre ju senare barnet fötts, barn födda i vecka 32+0 eller senare är i stort sett lika friska som fullgångna barn efter ett par år. Från början är barnen ibland mer infektionskänsliga än andra barn. I listan här nedan finns exempel på några problem som barn som fötts för tidigt kan ha kvar efter vårdtiden.

  • Cerebral pares (CP)
  • Hjärtfel (ductus, ovala hålet etc)
  • Infektionskänslighet
  • Koncentrationssvårigheter
  • Lungproblem (BPD, astma etc)
  • Mat- och sväljsvårigheter
  • Problem med perception/kognition
  • Synfel (ROP, närsynthet etc)
  • Problem med hörseln

(ur boken ”Våga älska? Om att bli förälder till ett för tidigt fött barn”)