Alvin 4 månader!

Dagarna rullar på och nu under veckan så har våran lillprins hunnit bli 4 månader. Det händer massa härliga saker och han har börjat ”prata” jättemycket. Fyrar av leende efter leende när man pratar med honom och i förrgår (Torsdags) så kom första skrattet. Då satt det en gråtandes mamma i soffan fylld med kärlek och lycka.

Det bästa han vet är att stå eller sitta, ligga ner är inte alls lika roligt. Bada är en av hans absoluta favoritsysslor och det är ännu roligare nu när man fått en egen badbalja där jag kan ligga själv och plaska med armar och ben.

Kan än idag inte förstå att jag fått sådana underbara barn ♥

Magnetkameraröntgen

Nu är det 3 veckor sedan som Neo blev utskriven från avd 12. Alla värden har sett bra ut så det är riktigt skönt. Idag var Neo och pappa på sjukhuset för ytterligare en blodprovstagning. Tack och lov så är det inte mycket blod som behövs så det räcker med stick i fingret. Hoppas att värden ser bra ut denna gång också men vi har inget som tyder på något annat.

Svampinfektionen börjar bli bättre men nu har han dock åkt på rejäla eksem som är torra och röda så efter ett samtal med Neos läkare så skrev han ut 2 st olika salvor som vi ska smörja med och se om det blir något bättre.

Ultraljudet på njurarna som gjordes för några veckor sedan visade normala njurar vilket var lite chockartat men ändå underbart. Dock så är ett ul inte 100 % så den 16 januari så ska det göras en magnet-kamera röntgen för att verkligen kolla ordentligt så att cystorna är borta och att allt ser bra ut innan vi sätter ut antibiotikan som han fortfarande får morgon och kväll. Vore mardröm om vi skulle ta bort antibiotikan och det fortfarande fanns kvar bakterier och hela skiten skulle ta om igen.

Neo mår som en prins. Glad och nöjd kille som inte har ont förutom besvär från sina eksem. Skrattar och ler som om allt aldrig hade hänt. Som jag alltid skriver ”Han har en styrka som inte är av denna värld” denna fantastiska underbara stora kille.

Nu ska vi bara njuta av all julstress och alla paket våra (tänk att jag kan skriva våra) underbara barn kommer att få på julafton och bara vara! Går inte att beskriva va galet härligt det känns!

Ett helt år har gått!

Tänkt att ett helt år redan har gått?!

För exakt ett år sedan på självaste lucia så tog jag ett positivt graviditetstest. Hade tagit ett någon vecka innan men som inte visade  något. Jag hade känt mig lite annorlunda i kroppen och bestämde mig för att ta ytterligare ett. Trodde inte det skulle visa något men efter nån minut så kom streck nr 2, ett starkt sådant, och jag var tvungen att sätta mig ner på toan för att stirra mig  blind på de där testet för jag fattade det inte. Eter de sprang jag in och väckte Tony. Yrvaken som han var så fattade han inte riktigt all uppståndelse till en början. Tog lång tid innan det gick in att vi skulle bli ytterligare en familjemedlem. Var mycket rädsla involverad.

Graviditeten gick upp och ned ( en resa i sig) men de 7 sista veckorna var helt underbara och jag kunde gladeligen gå över flera veckor. Nu var det en himla tur att jag inte gjorde de för då hade vi med stor säkerhet inte haft vår lilla Alvin hos oss idag. Hittade pappret där han diagnos står som jag tänkte dela med mig utav någon annan gång och även en förlossningsberättelse tänkte jag.

På ett sätt så hoppas jag att jag kommer få uppleva ytterligare ett positivt graviditetstest i framtiden…