Rutin ultraljud och specialistmödravården

Igår så var vi på rutin ultraljudet och allt såg ut precis som de skulle. Bebisen hade allt som den skulle och vi bad extra om att kolla om detta barn har LKG men allt såg helt ut, sen är inget 100% men vad hon kunde se såg det ut som de skulle. Helt otroligt att kunde se de 4 kamrarna i hjärtat på någon som är så liten. Ca 19 cm var bebisen  och rörde sig som en tok där inne så de var svårt att få en bra ulttasljudsbild. Skulle kunna legat där hela dagen för att se vårat andra underverk. Magiskt ♥. Min absolut första känsla var att det är en pojke. De lär märkas vid förlossningen.

Efter ultraljudet var det dags för första besöket hos specialistmödravården. Det blir tydligen inga extra koller på moderkakan utan de blir att kolla livmodertappen i v 23 och v 28. Lite frågor om hur förra graviditeten var osv. Kände mig inte så värst tryggare om jag ska vara ärlig efter de mötet.. Men eftersom de inte vet till 100% varför de blev som de blev förra gången så förstår jag att de nog kan vara svårt att veta exakt vad man ska kolla efter. Dom la första kollen innan vecka 24 för att lugna ner mig lite. Hoppas dessa undersökningar bara kommer visa positivt resultat.

v 20

Jag trodde när jag blev gravid att det skulle spruta ut inlägg här på bloggen men det har snarare blivit tvärt om. Missförstå mig inte nu detta barn är sååå önskat och välkommet och något som tagit oss flera år så det är inget som bara kommit nu. Jag tror det är mycket rädsla som håller mig tillbaka för tänk om det inte skulle gå vägen!?

Kan för det första säga att jag njuter inte alls på samma sätt som jag gjorde när jag väntade Neo. Det är inte riktigt den där superjobbiga oron som har kommit än heller men jag tror den snart kommer att dyka upp. Igår gick jag in i v 20 så ca 10 veckor framåt kommer nog kännas väldigt tuffa. Man försöker inte tänka på det men det sitter och maler på där inne i huvudet vare sig jag vill det eller ej.

Som sagt igår fick jag in i v 20 så fram tills nu så har det gått väldigt fort men det är så mycket runt omkring som upptar min tid så man tänker inte lika mycket som jag gjorde när jag  väntade Neo.Från v 6 till v 16 har det känts som en enda lång magsjuka med kräkningar 1-6 gr per dag och illamående dygnet runt. Så jag och spyhinken har varit bästa polare. Nu har det tack och lov gett sig men de kommer dar jag kräks men inte alls lika ofta längre. Förutom illamåendet har jag mått bra. Inga andra krämpor.

Började känna rörelser från den lille i v 15 och tony kände med handen på magen en vecka senare. Denna lille är mycket lugnare än vad neo var för då var de full rulle hela tiden. Jag fullkomligt älskar att känna den lille böka omkring där inne♥

Jag tror på en pojk till och Tony tror en tjej så det ska bli spännande att se. Imorgon ska vi på rutin ultraljud och vi ska inte ta reda på kön även om de kliar lite i fingrarna på mig men de får bli en överraskning precis som med Neo. Imorgon har vi även fått en tid till specialist mödravården för ett möte, antar att de är lite planering med uppföljningar osv.

Slänger i en magbild från idag (19+1) för de har jag inte heller varit så generös med. Tycker de fortfarande är jobbigt att se magbilderna med Neo så där har vi förklaringen varför jag nästan inte tagit några. Den där jäkla rädslan igen…

Film: Neo skrattar!

Det är tydligen såå roligt när mamma snyter sig. Fullkomligt älskar detta skratt, ända från magen kommer det. Det gör min dag tusen gånger om ♥

Fickhatten

Neos resurs håller nu på att gå en teckenspråkskurs för Neos skull vilket vi tycker är fantastiskt bra. I denna kurs som hon går så fick hon ett litet teckenspråkslexikon eller hur man ska förklara det. Hon visade mig den när jag lämnade Neo en dag och jag tyckte den var toppen. Hon som i sin tur håller teckenspråkskursen, Camilla, är syster till en av Tonys bästa vänner. Neos resurs hade nämt att jag verkligen gillade fickhatten och Camilla lyckades få ett exemplar till oss som lämnades till Neos resurs, Marita, som i sin tur vi fick. Verkligen något sådant som jag letat efter så tusen tusen tack!!

Personlig assistans+ vårdbidrag

Nu har vi haft möte med kommunen och försäkringskassan angående personlig assistent till Neo. Tyvärr gick det inte att sammanordna till ett enda möte utan vi fick gå igenom samma sak 2 gr men nu är det iaf avklarat och det enda som vi nu kan göra är att vänta. Tror vi kommer få svar från kommunen före kassan. Fk har senast mitten på april på sig att besluta.

Vi har ansökt om 95-95 timmar i veckan. Om kommunen anser att det blir mer än 20 h i veckan så kommer kassan ta över, vilket vi innerligt hoppas på! Håller alla tummar och tår för att vi ska bli beviljade bra med timmar.

Fick redan på en bekant i dag som sökte samma timmar som oss och fick beviljat 43 timmar. Underbart, så ett jättegrattis till dem!

För övrigt så fick vi avslag på våran överklagan om att summan av vårt vårdbidrag är alldeles galet men det tyckte tydligen inte dem. Jag vet inte vad man ska tycka när man säger att man måste ha koll på honom varje sekund på dagen för att han bla annat inte ska inte ramla och slå i sin shunt som kan vara en fara för Neos liv som de stod i deras dokumentation men de verkar tydligen vara helt ointressant. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta!? Tror vi ska överklaga igen. Dock så kan vi bli av med det helt beroende på hur många timmar vi får beviljat i assistanstimmar. Men jag känner ändå att vi måste överklaga igen, vi ska få rätt!!!!

Epilepsi?

Ni som följt min blogg vet att för ca 1 år sen började Neo få anfall på dagen och kräkepisoder vid läggdags. Förra tisdagen dök en sån där episod upp igen efter ca 1 år. Vi vet inte riktigt exakt vad det är men vi tror att det har med hans epilepsi att göra. Det börjar med oro, han somnar några sekunder varav vaknar och får panik. Efter en stund kommer kräkningarna som ett brev på posten och så forsätter det mellan 3-6 timmar. Denna gång gav vi hans akutmedicin diazepam  fick först 5 mg och därefter ytterligare 5 mg oron släppte men kräkningarna höll på några timmar. Dagen efter var allt som vanligt, han var pigg och glad som inget hade hänt.

På onsdag satt jag i telefonen hela förmiddagen för att få tag på en sköterska som i sin tur skulle få tag på Neos läkare. Gick förvånadsvärt fort faktiskt. Neo började medicineras på epilepsi för ca 1 år sedan och dosen har varit den samma och dosen för 1 år sedan var redan då låg så det var inte så konstig om de behövdes höjas vilket vi nu gjort , dubbel dos på morgonen och då finns det fortfarande spelrum till att öka ytterligare. Torsdagen så fick han den fulla nya dosen och i fredags fick han en kräkepisod igen. Den gången såg vi direkt att det var på gång så vi gav diazepam på stört och efter den somnade han gott och sov hela natten så det är definitivt nått som stör honon uppe i hjärnkontoret. Efter de så har det varit lugn och idag är det en vecka sedan han fick en sån där episod så nu hoppas vi att hans kropp har tagit åt sig den nya höjningen och vant sig den.