Röntgen avklarad

   Så nu är äntligen magnetkameraröntgen avklarad. Allt gick så bra som det kunde förutom att vi kom in senare på röntgen då maskinen krånglade  men vi löste den extra tiden med att vandra Neos rutt på sjukhuset. Han vet precis vart han ska gå och visar oss. Alltid samma väg. Han har verkligen ett bra minne. För även om det kan gå  en månad så väljer han ändå alltid samma väg.

Jag var med när han sövdes denna gång. Jag vet inte men jag tycker det är lika jobbigt varje gång när ögonen sluts och kroppen blir tung och livlös. Jag får alltid en sådan panik i kroppen och tårarna är nära. Borde ha vant mig vid det här laget då han sövt säkert upp emot 40 gr (nej jag överdriver inte).

Uppvaket gick bra förutom att de kom en väldigt barsk sköterska och sa att bara en förälder fick vänta med honom vilket ju är helt befängt. Så jag vart irriterad. Men jag och Alvin fick snällt vänta tills Neos kom tillbaka till dagvården. Han återhämtade sig snabbt som vanligt och åt massa gröt ganska omgående vi kom tillbaka till rummet.

Shunttrycket kollades upp efteråt och den hade ställt om sig ett hack denna gång så den ställdes tillbaka till tidigare tryck. Jag var med in i själva röntgenrummet och man får inte ha något i metallväg på sig. Efter jag hade varit inne där förstår jag verkligen varför och jag förstår varför shunten ställer om sig då det är en magnet i den. Sköterskan som var med visade med sina nycklar och de stack direkt mot röntgenmaskinen.

Egentligen så måste man kissa innan man lämnar men vi valde att åka för Neo börjde bli otålig.

Mina underbara pojkar!